Raderar dig ur mitt liv
Är så jävla less på sig just nu.
Fattar inte att man kan kalla sig själv vän till en annan människa
och sedan vända denne ryggen totalt. Du är så jävla feg!
Jag tyckte alltid att du var en jättemysig och rolig kille och vi hade ju alltid skoj, så varför?
Att din tjej är pain in the ass det vet ju alla, allra mest jag troligen, efter att hört dig snacka
skit om henne i otaliga timmar. Men jag trodde väl bara att det var någon sorts fas du gick
igenom och snart skulle ni komma på fötterna igen och jag uppmuntrade dig, dag in och dag ut.
Sedan började du snacka om att lämna henne och jag tänkte ok, om det är det du vill så gör det.
Jag uppmuntrade dig att vara stark, tro på dig själv och gå din egen väg - allt - bara du mår bra.
Vid denna tiden ringde du nog mig varje dag, för att prata av dig eller bara komma bort och jag
lyfte alltid luren och lyssnade, vad det än handlade om. Och skrattade, jäkla vad jag skrattade!
Visst hade vi väl alltid roligt? Pratade om allt och spydde galla på människor som var svin.
Sedan en dag, för snart ett år sedan, vände du allt och jag fattade ingenting, förstår fortfarande.
Du började bli otrevlig, skickade massa konstiga sms och när jag ringde upp dig lyfte ingen luren.
Jag började fundera på vad jag kunde gjort fel, kunde inte komma på någonting..
Sedan pratade jag med Eas, försökte få en räta på allt och helt plötsligt var det solklart.
Jag hade sagt att alla hade svackor, att inget förhållande är fläckfritt och att man aldrig skulle
tveka att lämna ett förhållande man vantrivs i - allt detta visade det sig att du trodde var jag.
Att jag liksom du hade det jobbigt hemma, att jag skulle lämna allt och ville något mer.
För det var det du ville, du ville något mer. Du kände dig lurad och jag kände mig förvirrad.
Innerst inne förstod du, men du levde din egen värld och all den ilska du visade sista
tiden var bara avundsjuka som, när dess bakgrund kom fram, sakta försvann igen.
Vi skiljdes åt i tystnad, du sa något om att vi skulle höras snart, men jag hörde aldrig av dig.
Inte förrens du började snacka skit om mig, för att skydda dig själv inför din flickvän som du
sa dig tycka så illa om (om inte annat gör jag det!). Det du sagt är oförlåterligt.
du är en idiot, du är feg och du har inte i mitt liv att göra.
Härmed raderar jag dig ur mitt liv. PUNKT!
/Zázzi
Fattar inte att man kan kalla sig själv vän till en annan människa
och sedan vända denne ryggen totalt. Du är så jävla feg!
Jag tyckte alltid att du var en jättemysig och rolig kille och vi hade ju alltid skoj, så varför?
Att din tjej är pain in the ass det vet ju alla, allra mest jag troligen, efter att hört dig snacka
skit om henne i otaliga timmar. Men jag trodde väl bara att det var någon sorts fas du gick
igenom och snart skulle ni komma på fötterna igen och jag uppmuntrade dig, dag in och dag ut.
Sedan började du snacka om att lämna henne och jag tänkte ok, om det är det du vill så gör det.
Jag uppmuntrade dig att vara stark, tro på dig själv och gå din egen väg - allt - bara du mår bra.
Vid denna tiden ringde du nog mig varje dag, för att prata av dig eller bara komma bort och jag
lyfte alltid luren och lyssnade, vad det än handlade om. Och skrattade, jäkla vad jag skrattade!
Visst hade vi väl alltid roligt? Pratade om allt och spydde galla på människor som var svin.
Sedan en dag, för snart ett år sedan, vände du allt och jag fattade ingenting, förstår fortfarande.
Du började bli otrevlig, skickade massa konstiga sms och när jag ringde upp dig lyfte ingen luren.
Jag började fundera på vad jag kunde gjort fel, kunde inte komma på någonting..
Sedan pratade jag med Eas, försökte få en räta på allt och helt plötsligt var det solklart.
Jag hade sagt att alla hade svackor, att inget förhållande är fläckfritt och att man aldrig skulle
tveka att lämna ett förhållande man vantrivs i - allt detta visade det sig att du trodde var jag.
Att jag liksom du hade det jobbigt hemma, att jag skulle lämna allt och ville något mer.
För det var det du ville, du ville något mer. Du kände dig lurad och jag kände mig förvirrad.
Innerst inne förstod du, men du levde din egen värld och all den ilska du visade sista
tiden var bara avundsjuka som, när dess bakgrund kom fram, sakta försvann igen.
Vi skiljdes åt i tystnad, du sa något om att vi skulle höras snart, men jag hörde aldrig av dig.
Inte förrens du började snacka skit om mig, för att skydda dig själv inför din flickvän som du
sa dig tycka så illa om (om inte annat gör jag det!). Det du sagt är oförlåterligt.
du är en idiot, du är feg och du har inte i mitt liv att göra.
Härmed raderar jag dig ur mitt liv. PUNKT!
/Zázzi
Kommentarer
Trackback