Dop/bröllop i Längbro kyrka
Ja, förra veckan åkte vi upp till Örebro för att gå på dop och träffa
Eas släktingar från dalarna, men fick även gå på bröllop!
Vet inte vad som irriterade mig mest, att jag inte litade på magkänslan och
gjorde klart bröllopspresent eller att jag inte hade med mig en systemkamera.
Paketet bara av den anledning att jag gått med känslan ett tag och tänkt på
att de varit förlovade ett tag och att Sara hade gjort iordning naglar och hår.
Men hon är ju knappast disktrasemorsan heller så samtidigt är det ju inte konstigt
att hon gjort sig iordning och snyggat till sig. Sedan skulle det vara fest på kvällen
och då fick jag ännu starkare känsla och frågade min svärmor om festen, men hon sa
att de hade haft det förra gången och givetvis tänkte jag att jag säkert bara inbillar mig.
Eftersom ingen visste om bröllopet skulle det varit så kul att ha varit den enda som har
med sig bröllopspresent, men det projektet avstannades och blev inte av.
Det andra jag är irriterad på är mig själv och det faktum att jag inte hade med mig
en systemkamera. Har snackat så länge om att köpa en och ännu inte fått tummen ur,
eftersom det alltid finns annat som är så jävla tråkigt men nödvändigt...
Blir 100 gånger bättre bilder pga den korta slittiden mm som gör att inte darrningar märks.
Men där sitter jag, näst längst fram, skakandes som om jag har parkinson och känslomässigt störd.
Ja, jag vill faktiskt kalla min överdrivna blödighet för störning!
Normala människor fäller en tår eller två när det verkligen blir berörda, jag sitter och gråter
i ungefär de mängder som min syster gör till Lejonkungen eller jag vanligen gör till filmen
A Walk To Remember. Vilket ni ska få ett bildbevis på här...
Sara (Springare, den förste) tröstade mig med att hon är likadan och att
det blev värre under graviditeterna... Därmed vet vi att jag kommer gå gråtandes
i 9 månader den dagen.. det blir mina gravsymptom, röd näsa istället för rund mage.
Nog snackat om hur darrig och känslomässigt rubbad jag blir av dop, bröllop,
fina låtar, bärplockares löner och allt annat som får mig att lipa.
Nu kommer några foton, något är också snott, det är de som inte är skakigt ;)
Ett jättefint, enkelt bröllop och en liten fest på kvällen hemma hos familjen Springare.
Eas släktingar från dalarna, men fick även gå på bröllop!
Vet inte vad som irriterade mig mest, att jag inte litade på magkänslan och
gjorde klart bröllopspresent eller att jag inte hade med mig en systemkamera.
Paketet bara av den anledning att jag gått med känslan ett tag och tänkt på
att de varit förlovade ett tag och att Sara hade gjort iordning naglar och hår.
Men hon är ju knappast disktrasemorsan heller så samtidigt är det ju inte konstigt
att hon gjort sig iordning och snyggat till sig. Sedan skulle det vara fest på kvällen
och då fick jag ännu starkare känsla och frågade min svärmor om festen, men hon sa
att de hade haft det förra gången och givetvis tänkte jag att jag säkert bara inbillar mig.
Eftersom ingen visste om bröllopet skulle det varit så kul att ha varit den enda som har
med sig bröllopspresent, men det projektet avstannades och blev inte av.
Det andra jag är irriterad på är mig själv och det faktum att jag inte hade med mig
en systemkamera. Har snackat så länge om att köpa en och ännu inte fått tummen ur,
eftersom det alltid finns annat som är så jävla tråkigt men nödvändigt...
Blir 100 gånger bättre bilder pga den korta slittiden mm som gör att inte darrningar märks.
Men där sitter jag, näst längst fram, skakandes som om jag har parkinson och känslomässigt störd.
Ja, jag vill faktiskt kalla min överdrivna blödighet för störning!
Normala människor fäller en tår eller två när det verkligen blir berörda, jag sitter och gråter
i ungefär de mängder som min syster gör till Lejonkungen eller jag vanligen gör till filmen
A Walk To Remember. Vilket ni ska få ett bildbevis på här...
Sara (Springare, den förste) tröstade mig med att hon är likadan och att
det blev värre under graviditeterna... Därmed vet vi att jag kommer gå gråtandes
i 9 månader den dagen.. det blir mina gravsymptom, röd näsa istället för rund mage.
Nog snackat om hur darrig och känslomässigt rubbad jag blir av dop, bröllop,
fina låtar, bärplockares löner och allt annat som får mig att lipa.
Nu kommer några foton, något är också snott, det är de som inte är skakigt ;)
Ett jättefint, enkelt bröllop och en liten fest på kvällen hemma hos familjen Springare.
/Zázzi
Kommentarer
Postat av: Sara Springare (den förste)
Min mamma hade på nåt vis hittat din blogg via Google å så visade hon mig vad du hade skrivit :) Hon tyckte det var fint skrivet! Och det tycker jag också! Du är för rar du :) De där bilderna, är det nåt jag kan få?
Trackback