Snart dags för Nyköping

I dag har jag kollat in lite språkkurser och liknande jag ska hoppa på.
Funderar mest på om det är bäst att läsa ett språk åt gången eller om
jag ska ta två olika språk samtidigt. Aja, jag hinner fundera!
 
Sedan har jag även haft lite fotbad och slappat och haft det skönt.
Har letat upp mina broderisaker och tänkte att jag kan sätta igång med
det igen nu när jag ändå kommer att sitta och slappa på tåg i flera timmar.
Får nog ta med mig min "Livsbok" också, så att jag kan skriva över lite saker
i den som jag nu har utspridda på ungefär 20 lappar som ligger i väskan.

Sedan har jag påbörjat min inventering inför Ullared, men insåg ganska snabbt
att jag har gått om tid på mig att skriva inköpslista - 2 veckor närmare bestämt.
Men denna fröken vill alltid vara minst tre steg före, så få bli att sitta på tåget
och skriva med härlig musik och bara njuta av lugnet och småpyssla :)

Nu i veckan så är det jobb som gäller i morgon och på tisdag, sedan drar jag
direkt från jobbet in på Green och handla något gått att äta innan jag sätter
mig på tåget i fyra timmar för att åka till Mirela, med familj, i Nyköping.
Kommer att vara framme ungefär kl 18:15 så jag hoppas det ärfint väder
så att promenaden genom stan blir mysig :)

 
Sedan så blir det till att ta det lugnt, äta gott och eventuellt gå på spa :)
Stannar tills på torsdagen så någonting hoppas jag att vi hinner göra!

Enligt yr.no så sa det vara ganska fint väder, så jag hoppas det håller i sig.
Blir ju något trevligare om man kan vistas utomhus utan att frysa ihjäl, som senast ^^

Nej, nu ska jag börja planera min packning, för den måste vara klar i morgon :)


/Zázzi

Massor på gång!

Har inte blivit så mycket bloggande för det har varit fullt ös!
Helt underbart flow jag har på det mesta nu faktiskt :)


Sedan senast så har Eas hunnit att fylla år och han fick en massa paket,
och så hade vi en lugn och skön födelsedag hemma i myskläder.
Syster och hennes Jesper var på snabbvisit och varvat med jobb så blev
det en runda till Emporia och lite annat trevligt.



Har haft massa småprjekt med att ordna för nya styrelsen i bostadsrättsföreningen
och det har gått så bra så detta året känns som det bara kommer att flyta på :)

Jag har tränat en del och har tänkt att jag skulle lägga om min träning till mer
styrketräning och mindre kondition, eftersom jag då kan gå upp i vikt. Hoppas!



Så från och med 15 april så lägger jag om min träning har jag gjort klart för mig själv :)

Jag har ju slutat att bita på naglarna och nu hållt uppe med detta i 2 månader.
Så idag fick jag för första gången i mitt liv klippa mina naglar! :D
Ja, inte tånaglarna då förstås, dem har jag ju inte bitit på ^^



Har även varit på en liten kick-off med styrelsen och ätit god mat.
Och så testade jag sushi, men det var ju inte direkt någon höjdare...fy fan!



Sedan har min lille kisse Willam och min lilla lillesyster Fia fyllt år.



Jag har fixat och hjälpt jobbakompisar med familjer att fixa lite jobb och cv
och även kollat upp lite kurser för mig själv framöver, men de kommer jag till
i ett inlägg i morgon eller om typ 4 veckor ;)


Nej, men nu får ni nöja er med lite bilder så får vi se om det blir något skrivet i morgon.


/Zázzi

Ska verkligen alla ha barn?!

Om du ska adoptera ett barn ska du genomgå diverse tester.
Men om du har turen att kunna skaffa barn på egen väg så är det bara att ligga till sig en unge.

Har fått veta att en person ska bli förälder som jag av personliga erfarenheter vet inte är
direkt kapabel till att ta hand om sig själv. Att sen denna glatt berättar att den ska få barn
är för mig helt skrämmande. Hur funderar människor som skaffa barn på måfå, utan jobb,
utan färdiga utbildningar, stabila relationer och med personliga problem?!

Det finns så många knarkare, alkoholister och våldsbenägna människor där ute som har barn.
Det finns så många som kankse borde få genomgå samma ifrågasättande som blivande
adoptionsföräldrar gör, just för att stanna upp och tänka till - är jag redo? Är detta verkligen bra?

Jag vet jättefina människor som inte har turen att få sitt eget barn bara genom att pricka några
dagar i kalendern eller liknande, men de kämpar på och under kampen har dem alla säkerligen
ställt sig själva frågan - är det någon mening att jag inte kan få barn?!
Med största anledning är det ju inte det, kroppen är helt enkelt inte bara på deras sida jämt.
Men tanken har väckts och dessa männikor har verkligen ifrågasatt sig själva, sitt måeende,
sina realtioner till omvärlden och bestämt sig för att kämpa vidare.

De har gjort det viktigaste en blivande förälder kan göra - ifrågasatt sig själv.
Dessutom har omvärlden (läkare och kuratorer mm) som är med i billden frågat ut om deras
levnadsvanor, deras problem och hur detta påverkar förhållande mm.

Jag vet inte hur det rent praktiskt skulle gå till, men i den bästa av världar hade vi alla haft
en liten termometer över oss som visade vart i livet vi är med oss själva och omvärlden.
Men så länge denna simsinspirerande termometer inte hänger över huvudet på oss och
visar omvärlden att vi är kapabla till att både slå och misshandla våra barn psykiskt så får
man väl bara hoppas att människor vaknar upp och att det faktiskt kan vara vändpunkten för dem.

Jag vet inte vem jag mest vill rädda i denna frågan kring den personen jag känner.
Det är en människa som är så sårad på insidan och har visat mig ett väldigt sjukt beteende.
Åren har gått och visst kan en människa ändra sig, men om generna är starka så tror jag
inte direkt på något mirakel. Kanske vill jag skydda kommande barn från föräldrar som har
sådana sidor som jag vet att denne personen har, eller så vill jag skydda den andre föräldern
från de sidor som jag vet att denne personen haft tidigare av rädsla att historian ska upprepa sig.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta.
Kanske mest bara få skriva av mig lite av allt som jag inte sa under flera år.
Kanske ett sätt att väcka frågan - vem lever jag egentligen med och varför?!
Kanske är jag bara rädd att människor är lika svaga som jag har varit och inte
vågar att lämna en sådan relation oavsett om det är till en partner, kompis eller ens familj.


För en del människor är ett NEJ från motparten det största nederlaget!




/Zázzi

Ojjjj....tiden har gått

Jaha, då insåg jag idag att jag inte skrivit någonting på ca 1 månad.
Det går bra nu, kompis, det går bra nu...

Sen senast jag skrev har det hänt en massa!

Jag har fyllt år och firades på jobbet med en handskballong och tulpaner utav mina fina kollegor.
Sedan så var det jobb och inköp inför att mamma och pappa kom helgen efter min födelsedag
och vi var ute och åt på Jensens Bøfhus, eftersom pappa inte varit där.
Sedan blev det massa fina efterrätter och dumlecupcakes mm :)


 

Tanken var även att vi skulle fixa lite hyllor och ett nytt handfat i badrummet,
men vi kom fram till att det är bättre att en vvsare gör det samtidigt som vi kan dra om rören,
sätta in duschdörrarna och få handfatet på den höjd som vi önskar :)

Veckan efter dem varit här så testade jag lite nya maträtter och massa goda mellanmål
och jobbade en massa. Även helgen jobbade jag så blev inte mycket annat gjort.

Sedan var det ny vecka och det var en massa saker som skulle ordnas med styrelsen
inför årsmötet, jag skulle ordna inför arbetsintervju och storstädade lägenheten.
På helgen kom svärmor och svärfar på besök, men jag lämnade dem själva då de kom
på fredagen eftersom jag skulle iväg med jobbakompisar på Elyseé och äta lite gott.
Sedan kom jag hem illamående (åt för mycket) och trött och somnade på golvet...
Vi var och bowlade och så fixade Eas och jag massa planering av fröer och liknande :)





Nu har äntligen våren kommit och en massa saker ska hända både i styrelsen,
jag hoppas att intervjun går bra och att det kanske händer något på den fronten med.
Sedan ska vi ju fixa en massa med badrummet, ventilationen i garderoben och liknande.
Det blir en massa små och stora saker som kommer att hända :)


/Zázzi

RSS 2.0